Hela hans kropp försökte minnas, men där minnet av Ellen skulle vara kom smärtan. Huvudet värkte, ansiktet värkte, munnen värkte och varken Fors eller Ellen hörde honom. Hilmer förstod att det hänt något förutom att han blivit osynlig. Han begrep att någonting fruktansvärt hade skett. Han ropade på mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar